Asyl- och flyktingfrågor

Asyl Och Flyktingfrågor

Sedan Sverigedemokraterna fick så mycket röster vid valet 2010 har flyktingfrågan hållit sig vid liv och ständigt varit aktuell i diverse debatter. Men vad är det då som egentligen gäller? Vad finns det för krav för oss länder som är med i EU? Och hur går det egentligen till? I texten ni nu kommer få läsa har vi samlat lite fakta för att få en närmre inblick på vad som egentligen gäller.

Vem beslutar om asyl och invandring?

Många människor runt om i världen kan inte leva kvar i sitt land pga av olika orsaker, kanske för att det är krig eller för att det är för fattigt. Då kan dessa personer söka asyl i tex Sverige hos migrationsverket som tidigare var statens invandrarverk.  

En asylsökande har inte rätt att själv välja land, utan ska söka sig till det närmsta område där personen är säker. Detta kallas för principen om första asylland. Därför avslår svenska ambassader utan prövning oftast ansökningar som inkommer till dessa, eftersom de asylsökande uppmanas söka i landet de är. För att ändå få uppehållstillstånd i Sverige trots principen om första asylland, reser de själva till Sverige och försöker få tillstånd.

EU:s asylregler handlar om vilka som ska få asyl, vilket land som ska pröva en asylansökan och vilka rättigheter en asylsökande har under tiden hennes eller hans ansökan prövas. Asylsökande är en person som ansökt om asyl men ännu ej inte fått bekräftat tillstånd.

Just nu arbetar EU med att se över sin asyllagstiftning. Hittills har reglerna varit minimiregler vilket innebär att länderna har kunnat ställa hårdare, men inte lägre, krav än de bestämmelser som finns i EU-direktiven. Den översyn EU nu genomför handlar till viss del om att göra reglerna mer enhetliga så att länderna inte får ha egna regler.

Vem räknas då som flykting?

En flykting enligt EU:s asyl politik är en människa som riskerar att bli förföljd på grund av sin ras, religion, ursprung eller sina politiska åsikter. Men även personer som flyr från krig eller är i behov av så kallat alternativt skyddsbehov står under EU:s skyddslagar angående hurvidare hen ska klassas som en flykting eller ej.

Trots att man har dessa grundregler kan det vara svårt för landet själv att bestämma vart gränserna går. Därför finns det också gemensamma regler som styr över hur ett land ska komma fram till att en person räknas som flykting. Det gäller att ta hänsyn till olika faktorer i personen bakgrund så som hur dess livssituation ser ut, vad som räknas som förföljelse samt hur personens situation ser ut i dess hemland.

Men hur många flyktingar som ett land måste ta emot har inte EU något med att göra, utan det måste respektive länderna själva stå för.

Rättigheter för de som söker asyl?

Personen som söker asyl i ett land har rätt till sjukvård och barn har rätt till utbildning, men däremot kan landet bestämma vart personen ska bo under asylprocessen. Den som ansöker om asyl har också rätt att personligen få träffa beslutsfattarna.

Detta är något som kallas för minimumregler. En slags lägstanivå som EU-länderna ska leva upp till. Men självklart får länderna också göra mer utöver dessa krav, dock är det upp till varje enskillt land. Därför ser flyktingmottagandet annorlunda från land till land.

Vad är Dublinförordningen?

Med Dublinförordningen menas att i det land där en flykting söker asyl först, det landet är också tvungen att behandla fallet. Detta är för att flyktingen inte ska få söka asyl i olika länder. Alltså, det första landet där asylansökan lämnats in, det landet ska också ta ansvar för asylprocessen.

Problem med att leva upp till kraven:

Tyvärr fungerar flyktingmottagandet olika beroende i vilket land du befinner dig i, trots att alla EU-länder har samma krav och rättigheter. Varför blir det då såhär? Jo, beroende på vart länderna ligger, blir det också mer eller mindre belastade. T.ex Grekland samt Malta pga deras geografiska läge. Båda dessa länder har kritiserats för att inte leva upp till EU:s regler. Men man får också ta hänsyn till att det inte är lätt när ett land får ta hand om de flesta flyktingar. Här kan man också diskutera Dublinförordningen. Är det rätt att man måste stanna där man söker asyl först, eller borde länderna hjälpas åt för att avlasta och jämna ut flyktingfrågan? Det är en fråga som återstår att se.

Stockholmsprogrammet

Stockholmsprogrammet är ett program mellan 2010-2014 där EU fastställt riktlinjer och planering inom området frihet, säkerhet och rättvisa. Det området är ett ev EU’s huvudområden och där behandlas bl.a. invandrings- och flyktingspolitik samt straffpolitik och det är även kopplat till Schengenavtalet.

Namnet har inget med Stockholm i sig att göra, utan namnet valdes 2009 då Sverige var ordförande, därav namnet. Stockholmsprogrammet ersatte det tidigare Haagprogrammet, och kommer i sin tur, efter perioden 2010-2014 har gått ut, att ersättas.

Programmet antogs av Europeiska Unionens råd den 1 december 2009 och det arbetades fram av “Future Group” som består ev ett antal EU-länder, bla.a. Sverige, Frankrike och Tyskland.

Programmet består av riktlinjer inom frihet, säkerhet och rättvisa. Det är alltså ingen lag att följa dessa “regler” utan det är mer som uppmaningar från EU-rådets sida. De riktlinjer som står i Stockholmsprogrammet vill man ska bli lagar, men de är inte fastställda, utan mer som förslag. Ska det bli en lag måste den först accepteras av Europaparlamentet.

Syftet med Stockholmsprogrammet är att få ett säkrare och rättvisare Europa. Programmet jobbar för att stoppa terrorism inom EU och de vill dela information om EU-medborgare mellan länderna och USA. Det kan vara information som DNA, fingeravtryck och straffregister. T.ex kan information om personer i Sverige som undersöks av FRA, delas inom EU för att hålla koll.

Andra syften med programmet är att förhindra terrorism och radikalism på Internet genom att använda sig av propagandakampanjer. De vill även skapa en militär EU-styrka för att kunna ta sig ann polisära uppdrag utomlands. Det kan vara om det är oroligt i ett land t.ex.

Stockholmsprogrammet kämpar för ett säkrare Europa, men det har fått kritik. Aftonbladet påpekade t.ex. 2008 att programmet, som då höll på att arbetas fram, till största del fokuserade på att minska brott och på så vis skapa säkerhet. Men vad hände med människornas rättigheter? De hade glömts bort.

Det har också diskuterats om delningen av information är bra eller dålig. Det menas att den kan hamna i fel händer och att den i många fall kan vara irrelevant för andra länder. Befolkningens privatliv testas i.o.m Stockholmsprogrammet. I Sverige har vi ju FRA, som kan användas i Stockholmsprogrammet, där regeringen och polisen kan lyssna av samtal, läsa mail, sms osv. 

Av: Klara Nordborg, Märta Larsson och Alma Söderholm 

Källor:

http://www.eu-upplysningen.se/-/soksida/?q=asyl%20och%20invandring

http://europa.eu/legislation_summaries/human_rights/fundamental_rights_within_european_union/jl0034_sv.htm

http://www.eu-upplysningen.se/faq/Fragor-och-svar/Asyl-och-invandring/Vem-beslutar-om-asyl-och-invandring/

http://www.eu-upplysningen.se/Om-EU/Vad-EU-gor/Asyl-och-invandring/